Socialtjänstfrågor i EU
EU har ett övergripande mål för social delaktighet. Det ska uppnås särskilt genom att EU ska sträva efter att hjälpa minst 20 miljoner människor att komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning till år 2020.
Målet om social delaktighet finns i Europa 2020 - EU:s strategi för smart och hållbar tillväxt för alla. Strategin ersätter den så kallade Lissabonstrategin och sträcker sig över den kommande tioårsperioden. Mer om Europa 2020-strategin via länken med samma namn.
För att nå målet om social delaktighet ska medlemsstaterna bland annat arbeta för att:
- främja fullt deltagande i samhället och utöka möjligheterna till sysselsättning,
- säkra lika möjligheter genom tillgång till kvalitativa tjänster som hälso- och sjukvård till en rimlig kostnad,
- vidta effektiva åtgärder mot diskriminering,
- föra en aktiv socialpolitik för ökad delaktighet och minskat utanförskap,
- modernisera sina sociala trygghets- och pensionssystemen med säkra adekvata bidragsnivåer,
- säkra inkomststöd under omställningsperioder och minska fattigdom.
Hur väl medlemsstaterna uppfyller målet ska mätas med tre EU-gemensamma indikatorer:
Risk för fattigdom
Det vill säga antal personer med en inkomst lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet.
Materiell fattigdom
Det vill säga antal personer som inte har råd med en viss levnadsstandard.
Hushåll där ingen förvärvsarbetar eller har mycket låg förvärvsfrekvens
Det vill säga hushåll med en sammanlagd förvärvsfrekvens på mindre än 20 procent av den potentiellt möjliga.
Den svenska regeringen vill att fler ska arbeta för att öka social delaktighet
Alla medlemsländer beslutar om nationella mål i dialog med kommissionen, det så kallade nationella reformprogrammet. Det svenska nationella målet för att uppnå EU:s mål presenterades av den svenska regeringen i vårpropositionen 2011. Det formuleras så här:
Nationellt mål för minskat utanförskap
Att öka den sociala delaktigheten genom att minska andelen kvinnor och män 20-64 år som är utanför arbetskraften (utom heltidsstuderande), långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna till väl under 14 procent 2020.
Regeringen anser att en politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det bästa sättet att främja social delaktighet och motverka fattigdom. Det nationella målet för social delaktighet har därför en stark arbetsmarknadskoppling och utgår från regeringens ambition att minska utanförskapet.
Antalet personer i åldersgruppen 20-64 år i Sverige som inte arbetar och av olika skäl inte heller söker arbete, är långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, beräknades 2010 uppgå till ca 760 000 eller ca 14 procent av åldersgruppen. Den svenska regeringen kommer att mäta utvecklingen med ett antal nationella indikatorer.
Några av Sveriges insatser för att nå målet om social delaktighet
Personer i socialt utsatta situationer
För personer i en socialt utsatt situation finns ofta en komplex problematik som kräver samordnade rehabiliteringsinsatser från socialtjänst, hälso- och sjukvård, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att föreslå hur samhällets stöd bör utformas för att vara ändamålsenligt och stödja arbetslinjen. Kommittén ska lämna sina förslag i maj 2013.
Höjt bostadsbidrag för barn
Många barnfamiljer har en utsatt ekonomisk situation. Det gäller inte minst många ensamstående med barn. Den avgörande orsaken till ekonomisk utsatthet för barn är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete eller utbildning.
För att förbättra ekonomin för de barnfamiljer som har den sämsta ekonomin har regeringen föreslagit en höjning av det särskilda bidraget för barn som finns inom bostadsbidraget från den 1 januari 2012. En höjning av flerbarnstilläggen inom det allmänna barnbidraget trädde i kraft den 1 juli 2010.
Personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning
Personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning är bland dem som har allra störst utmaningar att komma in på arbetsmarkanden och därmed bli delaktiga i samhället.
Regeringen genomför därför satsningar inom fyra områden. Främja arbete och sysselsättning, riktade insatser för barn och ungdomar, satsningar på ökad kompetens och implementering av evidensbaserade metoder inom kommuner och landsting samt bland annat ökad samverkan med och stöd till idéburna organisationer.
Samarbetsformer inom EU för att uppnå målet om social delaktighet
Europa 2020-strategin
Europeiska rådet beslutade den 17 juni 2010 om att Europa 2020-strategin ska gälla den närmaste 10-årsperioden. Europeiska rådet har högsta politiska ansvar för att den genomförs.
Ministerrådet sammanträder i tio olika konstellationer. En av dessa är ministerrådet för sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, (EPSCO).
Ministerråden antar rådsslutsatser
EPSCO beslutar inom målområdet social delaktighet. Detta gör ministerrådet bland annat genom att anta så kallade rådsslutsatser. Förberedande diskussioner och förhandlingar sker i rådsarbetsgruppen för sociala frågor och sysselsättningsfrågor, i vilken opolitiska tjänstemän deltar.
Kommittén för social trygghet är en rådgivande kommitté till ministerrådet. I kommittén sitter experter från medlemsstaterna och kommissionen.
Plattform mot fattigdom och social utestängning
Inom Europa 2020-strategin finns flera så kallade flaggskeppsinitiativ. Ett av dessa är kommissionens plattform mot fattigdom och social utestängning: Ett europeiskt ramverk för social och territoriell sammanhållning.
Plattformen är kommissionens bidrag till att uppnå målet om social delaktighet. EPSCO antog rådsslutsatser 2010 i vilka de deklarerar att de är positiva till kommissionens plattform.
Öppna samordningsmetoden
Mycket av samarbetet på det sociala området inom EU sker till stor del inom ramen för den så kallade öppna samordningsmetoden. Den innebär att medlemsstaterna utbyter goda erfarenheter, lär av varandra och sätter upp gemensamma mål för politiken.
