Näringslivet kan hjälpa bota den svenska ensamheten

När vi på ett strukturellt sätt bygger bort mänskliga kontakter tunnas samhällskittet ut. Näringslivet är en underutnyttjad kraft för att minska ensamheten i Sverige, skriver socialminister Jakob Forssmed (KD).

Min vision är ett samhälle som gemensamt samlar sig i arbetet för att motverka ensamheten i vårt land och som uppvärderar mellanmänskliga möten och relationer. Därför kommer jag nu initiera ett företagsnätverk mot ensamhet.

På detta sätt vill jag skapa en plattform för näringslivet att också här bidra till vårt gemensamma välstånd i form av ökat välbefinnande. Den kraft och kreativitet som finns i det svenska näringslivet behövs för att möta de utmaningar vi står inför.

Var fjärde person över 16 år besväras av ensamhet, enligt Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsundersökning, och ensamheten har stora och allvarliga konsekvenser för utbildning, produktivitet och inte minst hälsa. Den förkortar och försämrar helt enkelt våra liv. 

Den utbredda ensamheten är inte ny. Men alltför länge har den, inte minst av politiken, betraktats som ett problem för den enskilda människan att hantera på egen hand och inte något som ska mötas på samhällsnivå. Det materiella har haft tydliga försteg när reformer har utformats och frågor om ensamhet och gemenskap har negligerats. Detta har lämnat många människor åt ett lidande i tysthet. 

Nu ändrar vi på det. I arbetet med att bryta ensamheten är jag övertygad om att hela samhället behöver hjälpas åt. Regeringen har påbörjat arbetet, där vi ser att nationella insatser kan påverka och förändra riktningen. Under en treårsperiod satsar regeringen därför 300 miljoner kronor per år på att kommuner och organisationer inom civilsamhället ska kunna bedriva arbete som på olika sätt bidrar till ökad gemenskap, och för att Folkhälsomyndigheten ska ta fram ett underlag till en nationell strategi för att motverka ensamhet. 

En sektor vars möjligheter att bidra till att lösa samhällsproblem som alltför sällan diskuteras i detta sammanhang är näringslivet. Jag är övertygad om att företag har en viktig roll att spela i arbetet att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet och stärka gemenskap. 

Företagen finns där människor är. De är arbetsplatser för många och utgör betydelsefulla kontaktytor för oss alla – och i synnerhet för människor som lider av ensamhet. Varje dag träffar till exempel de som arbetar i handel, kollektivtrafik och taxinäring en strid ström av människor. Genom att öppna för möjlighet till kontakt, gemenskap och samtal kan dessa verksamheter vara en viktig kugge för att minska avståndet mellan människor. Många av vårt samhälles viktiga mötesplatser skapas av företag. 

 
Vi kan samtidigt inte blunda för att den samhällsutveckling som pågått de senaste decennierna tyvärr riskerar att öka ensamheten. I dag kan en hel dag passera där vi gör våra vardagssysslor utan att möta en enda mänsklig kontakt. Vi handlar på nätet, och när vi väl handlar i en affär uppmuntras vi att använda självutcheckningskassor. Bankärenden görs digitalt. Vi kan nyttja köptjänster där man kan välja att få varan lämnad utanför sin dörr, just för att undvika kontakt. Hos frisören kan vi välja att få en tyst klippning. Det är smidigt och effektivt – men baksidan kan vara att såväl isolering som känslan av ensamhet växer. För det är inte bara långvarig isolering och frånvaron av djupa relationer som det finns skäl att uppmärksamma, utan också de små interaktionerna i vardagen – de små mänskliga mötena – som både kan förgylla tillvaron och ha rent hälsobringande effekter.

Och när vi på ett strukturellt men ibland omedvetet sätt bygger bort mänskliga kontakter tunnas samhällskittet ut. Det leder till att det skyddsnät av tillit som bör binda oss samman när vi ställs inför prövningar försvagas. 

Men det finns de som går mot strömmen. I Nederländerna har butikskedjor infört så kallade långsamma kassor där kunderna kan ta det lugnt, köa och prata med personalen. ”Som butikskedja är vi mitt i samhället och vill bidra till att uppmärksamma och reducera ensamhet”, säger marknadschefen. Eller brevbärarna i samma land som fick i uppdrag att uppmärksamma om man misstänkte att människor besvärades av ensamhetens isolering. Det ledde till att brevbärarna upplevde en större mening i sitt arbete. I Sverige finns det fastighetsbolag som tagit sig an frågan om ensamhet och gemenskap hos sina hyresgäster på ett strukturerat sätt. 

Jag kommer nu som ett första steg att bjuda in ett antal företag och branschorganisationer till samtal om hur de ser på sina möjligheter att delta i arbetet mot ensamhet och för social gemenskap. Jag tror nämligen att näringslivet är en underutnyttjad kraft, och jag utmanar fler att ansluta sig till detta initiativ. Det är bara tillsammans vi kan bryta ensamheten. 

Jakob Forssmed (KD), socialminister